Hunt: Showdown 1896 - The Penitent

Detta DLC innehåller en jägare, två vapen och en förbrukningsartikel: – The Penitent (jägare) – Delirium (Rival 78) – The Scourge (Officer Brawler) – False Sacrament (regenererande spruta) Damien Yedaiah blev, likt en hund som får smaka en bit saftigt kött för första gången, besatt av smärta när hans piska gav honom frälsningen och förlåtelsen han suktat efter i flera år. Lidelsens varma famn hjälpte honom bekämpa sin ånger och sina minnen – det var som att Herren själv välsignat honom. Men åren gick, och hans ärr – som vittnade om hans orubbliga hängivenhet – blev allt fler. Såren spridde sig över hans kropp som stora berg och begravde hans nerver under tjocka lager skorpor, och en dag hade hela kroppen domnat. Smärtan – vägen till frälsning – hade övergivit honom. Varje pisksnärt präglades av svett, blod och disharmoniska klagorop som höll hans inre demoner i schack, men den kvällen var allt förgäves. En ljuslåga, för svag för att ens lysa upp stearinet under det, fladdrade till en och två gånger medan piskan åkta upp och ner och slet av både skinn och kött utan att åsamka ett uns smärta. Skuggorna dansade med ljuset som för att välkomna demonerna som hånfullt hälsade på Damien med högljudda skrik. Ett plågat stön ekade i hans helgedom – en krypta under St. Francis Seraph Church – och Damien skakade av desperation medan demonerna uppenbarade sig igen. Damien, besatt av plågor som han var, gjorde vad han behövde för att tysta dem: han svepte in de kroppsdelar piskan inte hade vidrört i taggtråd. Men det hjälpte inte. I ren desperation drog han av han sig huden från sitt eget ansikte och dolde det bakom en tygpåse doppad i salt. Men extasen varade inte länge. Ljusets låga dog, och hoppet med det. Han stod i mörkret och såg sina minnen spelas upp framför ögonen: hans fru med en uppskuren bröstkorg, söndertrasat ansikte och händerna bundna av sina egna inälvor medan hennes blick förgäves bad om nåd. Bakom henne satt hans son, vars lemmar hade slitits av och sytts upp igen, uppspikad på ett kors som en skulptur av kött och blod. Damien höll i hagelgeväret han senare skulle komma att döpa till Delirium som en påminnelse om hans synder. Mitt i virrvarret av minnesbilder talade en röst om sinnesfrid: ett löfte för frestande för att motstå. Med The Scourge i ena handen, som droppade av hans egen blod, tog han sitt första kliv in i AHA i Louisiana, och hans röster (som nu hade en harmonisk klang) välkomnade honom till jakten.