Hunt: Showdown 1896 - Lonely Howl

Detta DLC innehåller en jägare, två vapen och ett redskap: – Lonely Howl (jägare) – Ripper (Pax Claw) – Stalker’s Snarl (jaktbåge) – Rawhide (Dusters) Djur flådda till kött och ben, stanken av kokande inälvor och den rostiga lukten av droppande blod från öppnade ådror var de första bilderna som brändes in i Leonel Frisks unga sinne, som väckte något hemskt i honom: Ett onaturligt tycke för våld. Som son till vördade vargjägare i Kansas såg han sin mor och far förfölja, jaga och slakta bestarna mitt framför hans ögon. Det röda diset växte och grumlade hans sinne med ljuva drömmar med varje byte som fördes till slakteriet de kallade hem. När han höll sitt första byte i sina blodröda händer under fullmånens silvriga ljus ylade vargarna som om de firade hans initieringsrit, omedvetna om den oheliga blodtörsten som brann i hans hjärta och blodsutgjutelsen de skulle få vara med om. Det var vargarna, inte hans far, som lärde Frisk hur man jagar. Frisk var avundsjuk på deras vilda natur och jaktförmåga och ville bevisa sig genom att ta ner alfahanen med den Caldwell Pax som han fått av sin far. Efter att ha lyckats klädde han sig i alfahanens hud och sitt vapen med huggtanden han blodigt hade slitit från dess gap och försökte hugga sin egen far i hjärtat. Han skulle bli det mäktigaste rovdjuret i sitt område. Trots att han lyckades överträffa skogens härskare kunde Frisk inte besegra sin far och försvann därför på natten med sin fars Caldwell och en jaktbåge. Hans blodtörst tog honom till Louisiana där han fortsatte jaga omedveten om skuggorna som spårade hans steg; skuggor som jägare i trakten skulle bli kända som Dire Wolf och Luna Wolf; skuggor han en gång kallade mor och far. Likt en ensamvarg lyssnade han på sina instinkter och lämnade en flock för en annan, glömde sin mänskliga natur och sin fars ord: ”En varg som lämnar sin flock är ett hot."